…som skriver så att det känns som om det är direkt riktat till mig; som berör mitt allra innersta. Jag läser ofta med lätta rysningar och i en stillsam känsla av att vara öppen, sårbar – rakt in i mig går orden.
Varför det är så; att vi ibland tar till oss ord som om de är våra egna, det vet inte jag. Men förunderligt, det är det, att känna en slags ordkemi. Att någon vet precis vad jag behöver läsa. Vad jag tycker om allt. Vem jag är.
Här på WordPress har jag förresten läst så väldigt många kloka ord; tagit till mig åtskilligt och sorterat, funderat, tänkt. På något sätt har väl en hel del av det jag har fått ta del av omformat en bit av mina tankar. Av mig.
Jag har bloggat ett bra tag vid det här laget. Ibland känns det som om jag är en annan människa, mot den jag var när jag började skriva i blogg, men samtidigt förstår jag att jag ju är den jag alltid har varit, men att alla mina sidor inte alltid har visats. Att vi passar in oss i Livet, i det vi har omkring oss och så försvinner kanske en liten bit på vägen. Göms undan i något litet hörn; men en sån tur att det alltid går att plocka fram!
Jag är så glad över att jag en gång, väldigt impulsivt och av en slump (?) råkade få syn på att Passagen hade bloggar och startade min allra första blogg – Gullstumpa. Där stannade jag ett tag innan jag upptäckte att Aftonbladet hade öppnat blogg och på den vägen är det…
…när jag kom hem igår och hade mått ganska så uselt hela dagen. Kändes som om jag hade riktigt hög feber, så in med tempen i munnen och döm om min förvåning när den bara visade på de där 35 ynka graderna…
Kan man ha det?!
Själv skuttade jag (nåja…) ner i ett kokhett bad och sov sedan en riktigt djup nattsömn. Undrar dock fortfarande över de där graderna.
Nu har jag latat mig och spelat Fia halva kvällen. Mysigt värre och pigg som en mört är jag (nåja 2…)!
…att det som betyder en sak för någon, kanske innebär något helt annat för andra. Så konstig är världen att vi upplever saker och ting helt olika; att ord betyder något speciellt för en del men inte för andra. Överallt; hela tiden så är det så.
Klicka på bilden om du vill läsa mer om bröd och brödbak… Foto: www.wikipedia.org
…undrar hur normalt det är med en sån i min ålder?
Så läser jag om modebloggarna som har nominerats till Stora Bloggpriset och tänker samtidigt på de brödbullar jag bakade till frukost. Ganska så mycket har jag hunnit med denna förmiddag, för jag har dessutom hunnit skriva ett par inlägg i min andra blogg.
Undrar jag förresten om någon lite mindre blogg kommer att kunna vrakas och väljas mellan? Tiden lär visa.
Nä, får nog gå och inspektera dutten och se om jag har något som kan täcka över den.
…skrev jag det här; något som jag finner aktuellt även idag – denna ljust solbeströdda Nyårsdag 2009:
Cyklade gjorde jag
…genom ett slaskigt Stockholm, i ett kompakt mörker.
Snön yrde omkring och hamnade piskande på min panna, som blev så stelfrusen att det riktigt illvärkte i den till sist. Jag trampade på det snabbaste och mest målmedvetna jag kunde, för att komma hem, fort, fort.
Så kom jag på en sak som gladde mig, så där plötsligt och nästan lite överrumplande: