Reaktioner

…är inte alltid som man tror, speciellt inte hos en själv.

Nu fick jag något att tänka på. Att fundera över riktigt ordentligt. Hm.

Annars är det en lugn hemmakväll som väntar (eller precis har börjat). Inget godis, inget vin, bara lite glass med krossad choklad i. Den sorten är förresten så himla god! Mums.

Inuti rasar hösten och utanför väntar stormarna.

Så kan det vara.

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, tankar, personligt, glass, hemma, höst, Livet

Så bleknade timmarna

www.mainepuzzles.com

Ännu en gång; upplösta, bevarade i minnen

En vetskap finns

Så kristallklart bergfast

Att bara så…

För ovan, nedan, omkring

Bland glittrande stjärnors yra

och i en sotigt, mörk natt

Sprittlande här

och storögt där

Är det.

Finns det.

Det finns något därute…

…eller därinne; vare sig vi vågar tro på det eller ej; det är min fasta övertygelse. Och för några år sen skulle jag inte ha trott på den här historien om spöklika händelser på en herrgård, men nu förstår jag att det är på riktigt. Sant, alldeles sant…

Runt omkring oss tror jag att det vimlar av andar och andra väsen, bara det att de allra flesta av oss har stängt av förmågan att se dem. Trots att de med jämna mellanrum ger oss små tecken – som vi kanske väljer att rynka på näsan, se oförstående ut och sen rycka på axlarna åt.

Så tror jag att det är och det gör jag efter flera kusliga berättelser som min syster har gett mig; sånt hon har varit med om. Det tog henne lång tid att våga yppa små händelser för mig; som att en tallrik hade flyttats, dörrar som stängdes och steg som hördes på Hornsgatan – utan att någon annan var där. Ett par stövlar flyttades nattetid ut på en gårdsplan mitt i ett ösregn högt uppe i Norrland, när hon var där men det mest tydliga beviset på att hon har en förmåga att se och känna av lite mer än de flesta, var den man som visade sig för henne när hon var i Spanien. Läs här om du vill.

Själv har jag nog också varit med om något som är lite utöver det vanliga. Det har jag skrivit om här. Hu!

Själv har jag alltid varit ”mörkrädd”, ända tills för ett par år sen då jag kände mig helt oförklarligt trygg. Trygg. Jättetrygg. Var jag än var och så är det än idag. Jag, som aldrig har vågat sova ensam i ett hus, kan helt plötsligt sova mitt ute i en stuga i en enslig skog, med bara yngsta dottern som sällskap. Utan telefon eller bil. Det ni! Fast jag talar inte om var…man vet ju aldrig med Internet…

I alla fall så tror jag att den plötsliga tryggheten beror på att jag har en…fnissa inte nu!…glad och snäll ande som vakar över just mig. Det känns rätt bra att tro så och det bästa av allt är ju att jag känner mig trygg, var jag än är. Dessutom är det rätt spännande…

Överallt runt omkring oss finns de; andarna. Så tror jag. Och jag tror att de är snälla, fast kanske lite trötta och ensamma ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, andar, spöken, tankar, systern, Norrland, väsen, Hornsgatan, trygg, trygghet, skog, mörker, mörkrädsla

Har du förresten sett min andra blogg? Läs gärna här.

Älska mig för vad jag är

 

Och inte för någon annan

Som du VILL att jag ska vara

Och om jag skrotar omkring i mysbyxor och sladdrig T-shirt hela dan

eller inte orkar måla mig eller göra något vettigt

Om jag är lat och vill sitta vid datorn

eller bara är allmänt sur

Älska mig ändå!

Fast jag kom på

att den enda gången jag är sur

är när jag städar

Efteråt är jag alltid så jätteglad

Riktigt myser

Åt allt det fina

Så låt mig städa

Om du vill ha mig glad

Och älska mig för vad jag är

Glad, lat och lite pedantisk kanske…?

Och om jag hade ett trollspö…

…så kunde jag varsamt svänga det i min närhet och få det att gnistra mjukt

Låta det hoppfullt gjuta det som gjutas bör

I Dig och mig och i alla de törstande som behöver

För om lite ändras bara en stillsam aning

Och gnistorna längtande får lysa sammetslent…

Om jag kunde trolla och svänga ett skimrande spö lite grann 

Så kanske?

Ett beslut…

…är till för ditt eget bästa; för att du ska hålla hela linan ut

Ända till det där som väntar sen

Den viktigaste måste vara du själv

Och det som finns omkring dig

för att kunna ge till andra av det som gör gott

Finns ingen styrka och glädje i dig

Så fattas ju det som du kan sprida till andra

Beslut är Livets svåraste att fatta

men de är till för att följas

För din egen skull

Och för alla de andra

runt omkring dig

Hur ont de än gör

Och jag håller med

… i det som kloka Witchbitch skrev i sin blogg; och jag har inte heller något att skriva om.

Ändå sitter jag här och tittar på tangenterna och egentligen har jag lärt mig att det är en oskriven lag (?) att inte berätta om det i skrift. Men se, det struntar jag i. Och varför jag inte tycker att det finns något att förmedla just nu, är att det känns så…oväsentligt. Förstår inte vitsen och då avvaktar jag hellre tills den rätta känslan infinner sig. För det gör den, vet jag av erfarenhet.

För övrigt har jag också svårt att finna motivation till en del annat just nu och det har väl kanske sin del i det hela. Sånt som upptar många timmar av ditt dagliga liv borde vara berikande, glädjande, kännas meningsfullt. Så är inte fallet, men kanske gör det så snart. Hoppas.

Jag har förresten en aning ont i fötterna och så fryser jag lite. Tror jag går och badar i mitt badkar. Med rosa skum känns allt genast mycket roligare.

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, Livet, tankar, Witchbitch, trötthet, lag, skriva, motivation, glädje, känsla, mening, ont i fötterna, bada, rosa badskum

Och det seglar

…på ett helt annat sätt; magen åker upp och ner tillsammans med vågkammarna. Håller hårt i min väska, låter tankarna svischa iväg långt, långt. Allt det som ryms i mig – så mycket! Undrar vad som kommer sen?

Och så; i mörkret. Tveksamt, lite skyggt leende. Fyller en gata, seglar också fram. Intar, upptar, avvaktar och ser allt; ändå.

Så mycket finns att upptäcka, lära känna. Samtidigt som vi seglar vidare, med vidöppna ögon.

Någon räkmacka seglar jag inte på

Ärligt talat vet jag inte om jag nånsin har gjort det? Men riktigt fina saker har hänt och kommit till mig i mitt liv och för det är jag evigt tacksam.

Sen allt det andra, som bara tar en hel massa energi – varför är det så? Tur jag har lätt att tänka på det som gör mig glad; mellan varven. Och att det finns de som är bra på att prata och lyssna; såna man mår bra av! Det brukar jag tänka på; att det faktiskt är så och då blir jag så väldigt glad och extra varm om hjärtat.

Jag skulle vilja segla på en räkmacka. Undrar hur det hade känts? Att allt, precis allt, går dig väl i händerna och för alla de omkring dig också. Kanske hade jag varit ännu lyckligare, eller så hade det varit för lätt? Så där så att man inte kunde uppskatta de ljusa sakerna i Livet mer än med en axelryckning?

Jag vet inte jag och lär väl aldrig få veta. Bäst att bara gilla läget alltså.

Men att kunna trippa fram med ännu lättare steg; precis alla dagar – det hade varit bra…

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, segla på en räkmacka, Livet, tankar, personligt, energi, glädje, hjärta, lätta steg, blogg

För när jag ser mig om

…ser jag mer än jag nånsin sett förut.

Stillsamma stunder, fyllda av kärlek

och så allt det andra; som tillhör det vi kallar Livet

Men om jag försiktigt blickar framåt

ser jag knappt en dag; ens en timme, eller något alls

Jag kan knappt ana

Vågar inte få veta – innan

Kan bara fortsätta att tveklöst följa med

Det i varje dag som fyller Livet

 

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, tankar, Livet, se

Kära läsare

Ja, om jag nu råkar ha några kvar här… Vill i allafall meddela att jag har drabbats av en energilöshet som tar musten ur mig, efter att jobb och middag är avklarade. Lägger mig då på ryggen i sängen, framför TVn och där träffas jag sen vid läxor och umgänge. Rätt mysigt i sig.

Men så mycket skrivande blir det inte. För jag orkar inte.

Dessutom har jag träningsvärk efter att hurtigt ha deltagit i en tuff fotbollsmatch häromdagen. Pust.

Kramar i alla fall, till alla er fina som tittar in här.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, energi, trötthet, skriva, fotboll, träningsvärk, kram, blogg