Susar vinden

Blåser böljande

Där finns alla de tankar

som följer med

ut till det allra mest avlägsna

någonstans

Bortom den oändliga horisonten

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om madonnan, tankar, blåst, vind, blogg

Så här kanske?

Vimlande vinglande snurrande yrande vimsande

ojojoj

Och så lite av allt annat

också

Allt det vackra; sköna, förgyllande

mitt i allt det andra.

Det blir nog bra det här

En sista natt

Inte en blodtörstig mygga, utan kanske ännu värre än så på stranden i Marbella…

…med ettriga och blodtörstiga myggor som var sugna på lite gott. Någon hade glömt en lampa på, framför ett öppet fönster, så det blev kalas för vissa och själv somnade jag först vid fyra. Nu har vi ett par timmar på oss innan vi ska ringa en taxi och ta oss till flygplatsen; hoppas bara den spanska taxin dyker upp i tid!

Uppe på takterrassen möts jag av en svartmuskig man som ska måla och fixa; han har smidigt klättrat över från en annan takterrass så jag blir lite förvånad, trots att jag igår blev förvarnad under ett synnerligen knackigt samtal med den spanske trädgårdsmästaren Miguel. Vi känner varandra rätt väl vid det här laget, Miguel och jag, så han har förståelse för att min alltmer sällan utnyttjade spanska försämras allteftersom. 

Med stora yviga gester och i ett lugnt tempo berättade han om el pintor (målaren) som skulle komma och att det var un hombre (en man). Kanske hade han på känn att det finns de som ibland försöker sola brunt alla de vita delar som en bikini gömmer? Jag försökte i alla fall att vika ihop några solstolar under målarens sneglanden, för att sätta in i ett förråd där uppe, men eftersom jag klämde tummen och skrapade benet i mitt tekniklösa tänkande, så gav jag upp efter två stolar och lämnade muttrande målaren åt sitt öde. Jag vet verkligen inte varför en del saker ska vara så svåra! Kan det inte bara finnas stolar som man viker ihop så där lätt… Nåja, storasyster kommer ju snart hit, så det gör väl inget att de står ute i det fria, alla stolarna. Det har de ju gjort medan vi har varit här och solat oss. Bra.

Vi har packat och jag hittade min försvunna klocka under yngsta tjejens resväska. Klart jag inte hade sett den då! Då har jag bara tappat bort en sak till, en sten som på sitt sätt känns ovärderlig. Så fin var den och jag tror jag vet när det hände; på en flygplanstoalett hördes nämligen ett ljud som jag inte kunde lokalisera. Nu vet jag vad det var, tror jag, för det var nog min fina sten som ramlade ner till sitt öde. Tänk att sluta på ett flygplans toalettgolv… Eller så fick den följa med en städare hem kanske? Undrar jag. Förresten så tyckte jag att jag hade den i handen i taxin från flygplatsen och hit, men jag var lite trött då så minnet sviktar.  Stenen har nog mött sitt öde. Ja, så måste det vara.

Saker är kanske oersättliga på sitt sätt. Men det viktiga är ju att vi människor har varandra och visar vad vi betyder – för varandra. Det tror jag på och nu ska här sättas lite fart. Med det menar jag att två sjusovande tonåringar ska väckas.

I Sverige är det första jag ska göra att förundras över hur fint det är. Det gör jag alltid när jag kommer hem; gatorna, husen, allt det gröna ute och den ostädade lägenheten – det ser alltid så fint ut när vi har varit borta ett tag!

Läs även andra bloggares åsikter om madonnan, Spanien, sömn, semester, natt, mygg, Calahonda, Marbella, tankar, tonåringar, sol, spanska, borttappat, Sverige, rent

En dörr

…som står där och stänger ute en stor del av världen.

Kanske är den lite skamfilad på sina håll med färg som börjat falna i kanterna. Fast ändå; den färgen har en klar lyster och dörren är tillverkad av ett lite annorlunda träslag. Faktum är att jag inte vet vad träslaget heter – men det är mycket hållbart mot väder och vind och dörren; den leder dig in till små varma, glada och trygga rum som alltid finns kvar. 

Där står i alla fall den där lite ogenomträngliga dörren och stänger effektivt ute vinden och regnet, kölden, dånande åska och sprakande blixtar.

Men om du vill komma in då? Hur gör du då?

Jo, för att kunna låsa upp dörren behöver du en skinande, blank nyckel som du kanske inte får; för den är inte till alla. Du måste visa att du förtjänat den innan den blir din.

Men om du får den i din hand; ska du vårda den noga, polera den försiktigt ibland och förvara den i säkert förvar i din ficka. Annars kan dörren gå i baklås; helt omöjlig att rubba när den står där och trotsar naturens krafter.

En sak till: Den nyckeln, som du förvarar varsamt, gör att dörren alltid är öppen just för Dig.

Man ska ta hand om sina nycklar.

Ett inlägg från 28 juli 2007; tiden går och jag har skrivit i den här bloggen ett bra tag nu. Det här är ett av mina inlägg som jag minns bäst. Kanske får man inte återpublicera något man har skrivit tidigare i en blogg, men jag gör det ändå, för jag brukar gå mina egna vägar emellanåt och det här inlägget ligger mig varmt om hjärtat.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, livet, en dörr, tankar

Jag tror

                        

…inte på någonting alls. Men när jag ser dig hoppa, så är du det vackraste och mest livfulla jag någonsin har sett och det sprids en värme av kärlek och lycka inom mig. Jag önskar att jag kunde skydda dig, emot allt man möter i Livet. Men jag vet att det inte går; att alla måste vi möta precis allt som kommer i vår väg och på något sätt ska vi tackla det också. Förstå. Ta till oss. Värdera och gå vidare längs den där förb….. vägen som kallas Livet.

Det är så mycket som finns. Överallt. Händer saker hela tiden. Och här sitter jag. Jag. Och tror på ingenting.

Alla ord

Vimlar

Strimlar

Bevisar

Förklarar

Vad som är rätt

Men känslan då?

Alla ord

Får tankar att flyga

Undra

Insupa

Värdera

Så många ord…

 

Läs även andra bloggares åsikter om madonnan, ord, tankar, känslor, livet, blogg

Merkurius styr mina tankar

                   

                 En söt planet i Rymden, men kanske inte Merkurius…?

…på något sätt, har jag förstått av att läsa om astrologi och nu har den tydligen krympt 1,5 km runtom.

Det är ju rätt mycket tycker jag, som också konstaterar att det är tur att vi människor inte krymper så mycket, ens med en liten magbakterie i sig. Undrar om våra tankar blir färre i och med det här krympandet förresten?! Hoppas inte det, eller kanske förresten, för ibland tänker jag så mycket att det där uttrycket om att tänka så det knakar, faktiskt stämmer in rätt bra. Merkurius ligger i Vattumannen i mitt horoskop (eller om det var tvärtom? Inte lätt med begreppen här, inte!) och det ska tydligen innebära att jag i mångt och mycket fungerar som en sådan. Har jag inte märkt alls, jag tycker att jag är så fiskig man kan vara. Bara en massa kännanden hela tiden, alltså.

Nåja, Merkurius krymper för att den svalnar i kärnan. Det skulle jag också vilja göra, mitt i ett svettigt svamlande här i Spanien.

Här är sol och idag väntar treinta y cinco grader. Huvva!

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, Merkurius, astrologi, krympa, människor, fisk, tankar, känslor, vattuman, blogg

Det fläktar från ett öppet fönster

…och det energiska bullret från en motorgräsklippare blandas med fågelsång och bilars brus i bakgrunden.

Två tonårstjejer ligger och snusar i ett rum efter att ha sett på film halva natten. Ung dam leker med Barbiesar helt koncentrerat. Så glad kan man vara över att ha fått tillbaka sin väska som varit ute på vift i världen. Vi andra steg ju av planet i Málaga, medan den lilla resväskan försvann upp i det blå igen. Warszawa tur och retur, innan den avlevererades här av en flitigt åkande man, två dygn senare. Så mycket kan kläder och leksaker saknas att solen lyser lite extra klart när de återfås! Och de enda som någonsin har varit i Polen, i denna familj, är den väskan och allt innehåll.

Två veckor kvar här i Spanien och jag har kommit in i en sävlig lunk, tonårstjejerna likaså. Jargongen framkallar skrattsalvor och magknip och jag känner mig lite yngre på kuppen. Värmen är tryckande och jag njuter, medan andra emellanåt stönar

Igår och dagen innan gick vi till en affär. Utan bil och med ett slags lämmeltåg som kryper fram och bara går ett par gånger om dagen, blir det långa promenader om man inte orkar vänta. Byxorna sitter redan lösare och lite magbesvär på det så vet man aldrig var det ska sluta…

Vi har det bra och jag är ruskigt lat. LAT. Så härligt!

Kram till dig som läser.