Stort
maj 5, 2008
Alldeles mörkt och så enormt väldigt ensamt.
Inga tankar kan leda rätt, berätta vad som händer.
Vad som är meningen. Vad som ska läras.
Och så alla frågor; vem kan svara på dem och när?
Så önskas så innerligt att det fanns en klok och mäktig kraft,
någonstans,
som hittar rätt alldeles nu.
Så bes ödmjukt att allt blir bra igen.
Så längtas och gråts och undras vilset vart det goda tog vägen?
Tomt. Alldeles öde.
Livet; mitt bland alla ord.
Entry Filed under: Känslor, Livet, Madonnan gillar:, blogg, ensamhet, hälsa, människor, tro. Etiketter: blogg, det goda, Känslor, Livet, madonnan, Madonnan gillar:.
6 Comments Add your own
Leave a Comment
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed
1.
pantheraleo | maj 6, 2008 at 8:09 f m
Jag skulle tippa att en kinesisk filosof hade sagt till dig att man inte kan lösa allting “nu”. Ibland behöver man tidens gång för att förstå meningen med sakerna.
2.
Gunnar | maj 6, 2008 at 10:21 f m
Ja Det tror jag bestämt.Att det finns en klok och mäktig kraft.
3.
Helena Palena | maj 6, 2008 at 5:04 e m
Vart tog det goda vägen! Bra fråga?
4.
znogge | maj 6, 2008 at 9:16 e m
Kanske finns det ändå en sådan kraft. Någonstans, någon gång…
Kram!
5.
WitchBitch | maj 7, 2008 at 9:48 f m
Jaadu…
det tror jag nog. Fin text har du gjort i alla fall.
kram!
6.
menuette | maj 8, 2008 at 7:50 e m
Kramar!!!
Nu måste jag tvätta mitt hår och bädda rent.
Goda, goda tankar till dig.