Jag insåg

…att Livet verkligen är den allra största gåtan (precis som i den där harangen: ”Livet är en gåta, älska, glömma och förlåta”). Lite så är det. I allt.

När vi har kommit på vad som är Livet kan det vara för sent. Också en insikt, vad det än gäller.

Eller:

- Livet är hårt, sa bonden.

- Grymt, sa grisen.

 Ungefär så. Fast inte alltid som tur är.

Och med de lite vårmörka tankarna tittar jag ut genom fönstret och ser att det är en alldeles vanlig, gråmulen och kall morgon.