Små tankar

…som snurrar omkring, pockar på lite grann och föder nya funderingar.

Som att unna någon något, eller att missunna. Glädja sig eller inte bry sig alls. Trots att du borde stå så nära, borde finnas där i vått och torrt.

Andra tankar också; om sidor hos andra. Så mycket vi människor består av egentligen och så olika vi ser på mycket. Men allra viktigast borde vara att visa de vi håller av hur viktiga de är, genom det vi gör istället för bara i ord.

Tankar om att räcka till, om vad som ska prioriteras och var mitt fokus borde vara. Om att jag själv ska må bra för att finnas där och vara positiv i alla olika lägen.

Tankar. Mitt liv består av sådana. Hela tiden.

Sympati

…tror jag att jag har skrivit om för ett tag sedan.

Men det är en känsla som är lätt att känna och jag skulle vilja förmå mig att visa den oftare. Förmedla en förståelse, visa det. Ord är inte alltid lätta att finna och ibland är det bättre att bara le; kanske. Jag vet inte.

Jag funderar i alla fall på att leta fram mina solglasögon, för oj! så stark solen var idag och mina närsynta ögon blev ju lite extra rinnande av det starka ljuset. Det är tur att det finns näsdukar att lite diskret torka ögonvrårna med. Undrar bara vad andra flanörer tror… Jag har fullt upp att le. Som vanligt.

Har tittat på ett par avsnitt av Gossip Girl idag också. Egentligen tycker jag kanske inte att det är så vansinnigt intressant, men jag tror att jag måste öva mig i att se lite TV ibland. Det går ju inte att bara sitta framför en dator kvällarna i ända.

I övrigt skulle det kännas fint att kunna sända små, värmande solstrålar som lyser upp lite, till olika håll och kanter.

Det skulle vara riktigt bra att kunna göra så…  :)

En tvättstuga

…är en tvättstuga; kanske inte precis det jag har längtat efter en kväll, men ändå på sitt sätt lite mysigt.

Jag vet att tvätten blir ren och att tvättkorgen i badrummet kan vara lite tommare en dag efteråt, eller så. Sedan fylls den på och det behöver tvättas, torkas, vikas och läggas in. Gång efter gång.

Årstiderna kommer igen och igen, dagarna likaså. Man sover och jobbar och umgås och tampas och gläds med allt som finns i Livet. Tänker och pratar och lyssnar. Igen och igen.

En evig rundgång. Ett kretslopp. Är vad det är.

Hela Tiden.

Ovisshet

…är verkligen bland det allra värsta som finns.

Olusten som kryper in i kroppen, tankarna som virrar omkring och hoppet som spirar mitt i alla funderingarna.

Så plötsligt; får du veta – och du pustar ut. Andetagen blir mer jämna, allt känns genast mer hanterbart oavsett hur läget är. För du vet vad du har att förhålla dig till, vad du ska utgå ifrån. Du vet vad som gäller och därifrån går du vidare.

Framåt.

Just idag

…tänker jag goda tankar och håller tummar och tår lite grann för att saker och ting ska gå åt rätt håll.

Jag tänkte att jag och lilla V skulle gå och fika, men det mottogs inte alls med någon större entusiasm, vilket jag nog hade väntat mig, för imorgon är det en av hennes två namnsdagar och då passar tydligen en bakelse bättre och den ska ätas hemma. Jaha, minsann. Ibland undrar jag förresten om någon kanske blir lite bortskämd? Fast hellre det, bara glädjen finns, det är viktigast. Livet är för kort, det ska njutas så gott det går.

Vi är redan inne på tredje dagen av sportlovet och vi är latare än latast. I år kunde vi av olika skäl inte åka bort och nu börjar jag fundera på hur det blir med sommaren. Helst skulle jag vilja boka en resa redan nu, men när man inte vet hur det fungerar så blir det ingenting istället. Fast bort ska vi. Gotland lär det bli och kanske Göteborg och så hoppas jag på en utlandsresa; vi får se.

Jag och mellan V skulle se en film igår kväll, nu när hon äntligen var hemma, men tyvärr hade någon spelat in från fel kanal så det slutade med att hon såg en bilfilm (!) och jag tittade på två inspelade avsnitt av Gossip Girl. Så där, får jag väl säga, men eftersom döttrarna tycker det är den bästa serien som har gjorts måste jag ju sätta mig in i den, så det blir tre avsnitt till när jag hinner med.

Vi får se om det blir besök på badhus idag. Inte min favorit, jag fryser alltid så att jag skakar och känner mig inte så fin i bikini men har inte lyckats köpa en baddräkt – det stannar vid en flyktig tanke, sedan glöms det bort. Det finns ju viktigare saker i Livet än en baddräkt!

Nu ska jag dricka lite mer thé. Och tänka många goda tankar, överföra dem via luften till någon som behöver dem.

Det finns förresten flera som behöver tänkas på. Hinner man annat?

Stannar

Omlindar, vaggar, dröjer kvar.

Ödet.

Ger vad du får.

Stannar, lindar in dig.

Livet.

Verkligen en gåta.

Jag tänkte

…för det gör jag ju rätt ofta, så som de allra flesta av oss.

Och när jag tänkte så kom jag fram till att man skulle kunna tro att min blogg ger en bild av mig och mitt liv. Och det stämmer ju rätt ofta, men inte alltid. För jag skriver inte bara mitt liv, jag skriver det jag känner för – kanske någon annans liv rent ut sagt, eller bara skriver…

Just nu kan jag inte skriva, försöker hitta en mening. Gör jag.

Mitt i en känslosamhet. Kan ju vara pms förstås…

Omtänksamhet

…är verkligen fint, tycker jag.

Små, små gester som visar att du bryr dig om. Mer sånt behövs bland oss människor, för tänk vad lite kan göra mycket egentligen.

Sol ute idag.

Och jag tänker inte

…och jag ska inte, för jag vill inte.

Och kyrkklockorna bjällrar försiktigt i bakgrunden,

när jag sakta cyklar genom sta’n.

Och regnet duggar sig och fastnar envist på mina kinder,

eller kanske är det något annat, vad vet jag.

För jag bara trampar pedalerna runt, runt och följer min ensliga väg.

Men jag tänker inte, ska inte, vill inte.

Jag vill bara leva.

Livet.

Så gott som jag sov inatt

…har jag inte gjort på väldigt länge.

Somnade före elva och vaknade ett par gånger när först färdigjobbad make kom in mitt i natten och sedan dotter som i gryningen undrade vem som hade väckt henne med ett spolat toabesök? Inte visste jag, konstaterade jag sömndrucket och somnade sedan om så gott.

Vaknade igen vid halv nio och då såg hon på TV i sängen, så jag gav henne frukost där. Kalaspuffar och äppeljuice samt rund smörgås med mycket smör var det beställt och det hela serverades på en sådan där sängbricka med ben. I vanliga fall brukar det vara ombytta roller, men idag var jag betjänten.

Dagen idag lär bli fylld av kortspel, monopol och kanske en liten tur till närmsta köpcentrum. Tillsammans, jag och dottern, det är mys i högsta grad.

I övrigt är det ovanligt ljust omkring mig, ute, inne och överallt.

Och jag älskar

…mitt liv, med allt vad där är.

Det som är ljust och det som är lätt,

det mörka och svåra och allt det mittemellan.

För jag älskar så mycket att det värker

i varje por och varje nerv.

Mitt liv.

Livet.

Och allt vad där är.

Så obeskrivbart mycket.

Pustar

…av insikt.

Planterar sig här.

Och där.

Beslutsamhet är

värdefullt.

Viktigt.

Nödvändigt.

Är det.

Idag

…har jag talat om droger och tobak med tonåringar.

Det känns så viktigt att informera om det på ett vettigt och objektivt sätt. Allt sådant här engagerar och föder frågor som inte alltid är lätta att besvara, men samtidigt är så oerhört viktiga att ta upp i ljuset.

Jag tror inte på droger. Tror inte på att det går att bagatellisera effekter, försköna det som händer i kroppen, avdramatisera något som inte är naturligt. I din kropp. Något du kanske inte förstår eller ser, om du själv använder dig av det.

Liksom alkohol skadar och är ett gift är även narkotika ett gift och vad man än kan säga om det -  att det är ofarligt, inte skapar ett beroende (?) eller annat, så tror jag inte på det. Nej. Så många effekter som ett sämre omdöme ger är inte nyttigt. Aldrig.

Narkotika är farligt och leder in i ett missbruk, ofta till grövre droger än den du börjat med.

Det här tror jag också på. Förutom Livet.

Den du inte kan tävla emot

…och inte heller vill.

Som finns där och väntar;

vaktar så obevekligt i bakgrunden.

Lurpassar bakom alla hörn, väntar in.

Har i sitt nät, för evig tid.

Den du inte kan tävla emot,

som tar en stor del.

Av Dig.

Och det Är. Ont. Omöjligt.

En syn

…på dig själv och ditt värde.

På bilden – av Dig:

Inte så värdefull.

Ingen kan ana vad det ger

alla de som får lyssna, tänka sig in i; förstå.

Föreställa sig allt det Du talar om.

Värdefull.

Är Du.

De val du gör

…som leder dig dit du går.

Som tar dina steg och för dem framåt;

åt sidan lite grann, kanske bakåt till och med.

Du förstår dig inte alltid på dem,

vill förstå – vill bestämma.

Över de där stegen och valen

som leder din väg,

den vägen som inte alltid känns rätt eller bra.

Som gör dig illa.

Kramar dig; långsamt, varsamt, ömsint.

Och för dig framåt.

Eller åt ett helt annat håll.

Det är tur

…att det finns bibliotek, när fingrarna vill skriva och ögonen är nyfikna på vad som står i olika bloggar och kommentarer. Tack så jättemycket förresten, för de fina brosvaren i inlägget innan, så poetiskt ni skriver!

Hemma är det magsjuka nummer två som just startat. Jag antar att jag har klarat mig, men inatt höll jag på att svimma i badrummet samtidigt som ett lättare illamående belägrade mig, så kanske några baciller håller på att bråka med varandra ändå. Vem vet?

Ute är en vårdagskänsla och jag älskar när det är plusgrader. Längtar gör jag också. Till en massa olika saker; som framtiden och morgondagen och allt som finns i Livet.

Hemma bakas det bullar. Undrar om det är bra när magsjukan härjar…? Men som tur är kan man frysa in och jag älskar min familj. Någon vill att jag ska komma hem nu; när man är sjuk blir man mycket mindre och jag gillar att känna mig lite behövd.

Bibliotek och frysar är bra alltså.

Som så mycket annat.

Broar

…tycker jag mycket om; de skapar en samhörighet i världen. Länkar samman oss människor lite grann och gör att vi slipper forcera stormande vågor alldeles själva.

Bara lite tankar som flyger förbi.

Jag gillar broar.

Alla Hjärtans Dag 2008

Och en strålande sol utanför köksfönstret. Persiennerna är neddragna och solen får stanna där utanför, men några strålar glimmar envist till mellan springorna.

Hjärta, kärlek, känslor, omtanke - det allra viktigaste och finaste som finns i världen.

Hoppas du får en fin dag fylld av sådant som värmer; idag och precis alla dagar.

Det känns som om

…ingen i hela världen utom jag bloggar.

Och dessutom sover min lilla sjukling hela tiden. Längtar tills hon vaknar så vi kan mysa tillsammans. Hoppas hon kan äta idag (och att inte jag själv blir magsjuk på kuppen…).

Livet – en onsdag.