Att inte veta ut

…att inte veta in; men att veta.

Något.

Vad det nu är.

Bara en stark känsla, kanske inte som du tror eller du. Men hon vet.

Fast inte ut eller in.

Bara vet.

Längst inne i sitt allra innersta, instinktiva inre, så VET hon vad hon vet.

Hon förvarar det.

Bakom en flagande dörr stannar det kvar i sin egen vrå.

Hela tiden.

I en orubblig visshet.

För att visa vägen.

Vilken tur att veta att det finns där.