Livet

…lägger i din väg det som är menat för dig.

Det är en av alla insikter som jag har fått under det gångna året, 2007 och jag har fått det genom att leva, tänka och skriva här på wordpress och även av alla tankar som jag har mött hos andra kloka, bloggare.

Ingen kan veta vad som kommer att ske och det är både kittlande, spännande och ibland lite olustigt att tänka på. Men att möta Livet, framtiden, dagen med tillförsikt och nyfikenhet, tror jag är givande på många sätt.

Att vi finns. Så förunderligt och alldeles fantastiskt.

Tacksamhet. Så känner jag. För så mycket som har kommit till mig under 2007. Lagts i min väg, för att det var menat så.

Så många väldigt kloka tankar det finns här på Imagines blogg, den som har inspirerat mig så många gånger. Det är också så fint att läsa er alla. Och att ni delar med er av era tankar och upplevelser är ett stort, berikande givande som jag intresserat tar emot. Tack.

Gott Nytt År, 2008, till dig som har läst och till alla andra också för den delen!

Kramar från Madonnan:)

Vet inte

…om jag ska skratta eller gråta ens.

Tror jag låter dottern göra lite slingor istället. Det kan ju ge lite spänning en lördagskväll. Man vet aldrig hur det kan sluta.

Som med livet.

En urkraft

…att ta fram när du går längs din väg.

Du möter risiga snår, prunkande buskar, vackra, lockande blommor som när du kommer närmare visar sig bära små, vassa taggar och du fortsätter…

Din väg.

Vidare.

Ut i Livet.

Följer vindlande, krokiga uppförsbackar och svindlande, lättforcerade nedförsbackar.

Inte alltid leder vägen dit du tror och då måste du antingen stanna ett tag eller vända tillbaka. Valet du har är ditt eget, men bör anpassas efter målet och de du har med dig på resan. Förstås.

Livet är så spännande och jag har alltid undrat vad som skulle ha hänt om jag hade valt andra vägar vid de där vägskälen som jag har mött genom åren. Ibland har det varit så självklart vilken avtagsväg som var den rätta, men vid andra tillfällen har valen varit så svåra och så har det bara blivit som det blivit.

Fascinerande vilka val man har egentligen! Hur du kan styra ditt liv och vad som kan hända beroende på dina val. Snart är det ett helt, oskrivet Nytt År som väntar, 2008 och vi har ingen aning om hur det artar sig. Vad som kommer att hända. Det goda och det mindre goda. Men det finns där.

Det bara står och väntar runt hörnet; den fortsatta vägen. Och din urkraft är bra att plocka fram under vandringen.

Kunde inte låta bli, men fick sådan inspiration av det här inlägget, jag gillar verkligen tanken på en väg att följa. Tack Imagine.

Jag tror

…inte att det är bra för mig, det här bloggandet.

Det tar energi och skuffar undan fötterna emellanåt. Jag tror att jag ska ta mitt skrivande någon annanstans, för skriva bör man, annars… 

Frågan är bara vart.

Ord.

Tillägg: Som vanligt ett spontant inlägg, blogga bör man, annars dör man. Så jag fortsätter ju såklart, men känner att jag skulle vilja fokusera mer på skrivandet. Inte bara hafsa ner något snabbt, utan planera mer. Vi får se hur det blir med det…

Vad är frihet?

Det är något som jag har tänkt på lite under senare tid och jag vet inte riktigt, ordet frihet innehåller så väldigt mycket. För mig i alla fall.

Frihet är nog bland annat att kunna röra sig var man vill inom länder och utom länder, att kunna säga det man vill och även skriva – inom rimliga gränser då, så att man t ex inte ägnar sig åt diskriminering eller något annat mindre bra. Vad kan jag inte komma på just nu.

Kanske är frihet att få vara dig själv bland andra, så enkelt kan det vara. Eller att själv få bestämma över din tid, den som inte ägnas åt nödvändigt arbete och att ha rätten till din egen kropp -  bestämma över den.

Är frihet att älska mer än en, med fler, trots att det sårar andra? Eller att göra något annat; precis vad du vill, utan hänsyn till annat – är det frihet? Innebär frihet kanske att du har rätt och förmåga att kunna styra över ditt eget liv?

Tankarna vimlar runt. Frihet - det är i alla fall ett rätt så vackert ord, men svårt att definiera.

Vad är frihet?

En skoningslös kalldusch

…som långsamt tränger in genom en hud, in i ett inre.

Väcker dig, låter dig förvånad se.

Världen.

Så som den faktiskt är.

I all sin kala känslolöshet,

bland det som faktiskt är vackert.

Inget annat.

Bara så.

Är den.

En värld som finns omkring oss – dagligen; med allt som hör till.

Den allra bästa julkänslan.

Betagande.

Intagande.

Tårfylld.

Alltid.

Att det kan vara så.

Jag tittade ut

…genom köksfönstret i hopp om att få se en Tomte eller lite gnistrande snö.

Men därute var mörkt och det såg kallt ut. Då kikade jag ut på balkongen och se; där hade varit en liten tomtenisse och ätit upp den julgröt i en tallrik, som vi satte ut igår kväll.

Små lampor i adventsstakar och stjärnor lyser här och där; i mörkret utomhus och här inne. Liten flicka sitter strax i ett kök och tittar förundrat på saker i ett mikroskop som tomtenissen lämnat på sängkanten.

Julaftonsmorgon är alltid lite speciell. En tid för eftertanke över det år och den tid som gått, för mig. Den här julen är speciell på sitt sätt och goda jultankar har sin plats inom mig.

Jag vill önska alla som tittar in här en riktigt God, fröjdefull och fridsam Jul. Hoppas att ni känner gemenskap, har god samvaro och värme inombords. Det finns alltid någon som tänker på dig. Så tror jag.

  

God Jul och en julekram till Dig.

Och ute ligger ett pudertjockt lager av frostig snö

…en sen lördagskväll strax innan jul.

Alldeles tyst är det när fötterna rör mig framåt. Det är skönt att gå den mörka vägen hemåt genom staden och jag ser mig förundrat omkring på allt det vackra. Innanför alla fönster, med tindrande adventsstjärnor, finns alla människorna. Tillsammans, eller ensamma tillsammans. Eller alldeles ensamma.

Vad som utspelar sig innanför fönsterrutorna i de stora, mäktiga husen, kan ingen veta. Så många människor finns där, med så många tankar. Kanske är någon lycklig över julen som snart ska komma, en annan blir just brutalt misshandlad av sin man, medan en tredje står framför en tindrande gran med någon älskad vid sin sida. Så många olika öden finns. Där innanför.

Och här går jag, alldeles själv i det tysta, pudersnöiga. Ensam. Så ensam, men samtidigt så väldigt tillsammans. Med alla de där innanför husens fasader och med mina egna tankar. Med alla de människor som cirkulerar omkring inne i mig, när jag tänker på julen och de jag bryr mig om. De som också bryr sig om mig.

I tanken är Du. Och Du. Och alla de andra. Där är vi tillsammans.

Snart är det jul. Må ingen känna sig ensam. Alltid finns någon som tänker på dig.

(Ett inlägg från min andra blogg fick det bli ikväll).

Ord med innebörd – 2

…de som visar sig i Allt.

Så mycket orden betyder.

Innebär.

Ger ett stilla skimmer

till en vardag i ett av alla liv.

Nyckeln till den flagnande dörren

finns kvar,

i en omtänksamhet.

I en enkel värme.

Under ytan.

Alltid. Tack.

Att tolka tecken – 1

…alltid har det varit viktigare än ord.

Allt det du gör, visar så väl – Allt.

Yta, finns runt omkring oss.

Överallt; för mycket.

Sådant som betyder,

har en innebörd,

visar sig i Allt.

Ger mig ett sanningens budskap,

en bild av en ytfri verklighet.

Jag tolkar hela tiden; viktigare än ord.

Att inte veta ut

…att inte veta in; men att veta.

Något.

Vad det nu är.

Bara en stark känsla, kanske inte som du tror eller du. Men hon vet.

Fast inte ut eller in.

Bara vet.

Längst inne i sitt allra innersta, instinktiva inre, så VET hon vad hon vet.

Hon förvarar det.

Bakom en flagande dörr stannar det kvar i sin egen vrå.

Hela tiden.

I en orubblig visshet.

För att visa vägen.

Vilken tur att veta att det finns där.

Jag har

…köpt den omtalade antirynkkrämen No7 och dessutom precis lånat Deepak Chopras bok Bli yngre, lev längre.

Tänk, bara tanken på det här gör att jag känner mig mycket yngre. Fast jag har nog alltid känt mig ung; inuti. Så är det. Jag är i och för sig väldigt skeptisk till allt vad sådana krämer är och heter, även om man läst att just den här verkligen ska ge resultat. Hur ska den kunna göra det? Rynkorna går ju inte att slipa bort precis, i alla fall inte med en kräm. Jag duger som jag är, förstås, men att försöka lite i fåfängans tecken skadar inte…

Boken då? Ja, jag känner mig öppen för det mesta och finns det bara bra argument så kan jag nog ta till mig ett och annat. Annars så är det ju bara givande att läsa en bok. När jag nu ska hinna med det…

Just det, på tal om att hinna kom jag just på att jag nu är ledig till 8 januari. Och jag fick löneförhöjning och fast anställning idag. Det var trevligt tycker jag. Och så fick jag höra att jag är lugn. Varje gång jag hör det, vilket händer rätt så regelbundet, så ler jag lite, för varför ser ingen mitt, i mitt egna tycke, rätt så vilda inre? Varför syns och märks det inte?

Sedan har jag fått ett julkort på en rosa ängel och just det kortet gladde så ovanligt mycket. Gjorde det. Tack söta.

Jobbat har jag gjort och det gick det med. Maken till julförvirrade elever har jag sällan skådat. Tur att det blev tid till film och högläsning, tror det behövs i julstressen.

Ja, ungefär så. Lite har jag nog att göra här hemma, inte mycket har blivit gjort efter att jag var sjuk i ett och ett halvt dygn.

Jag tar lite i taget, det finns ju några som eventuellt kan tänkas vilja hjälpa till.

Eventuellt.

Undrar ibland varför

…men kanske är det helt naturligt.

Inte så underligt alls faktiskt. Att se och ta vara på det som gör dig gott måste väl ändå vara livets viktigaste uppgift? Tankarna snurrar runt lite här; mitt i natten. Så tyst det är.

Tänkte på det häromdagen när jag gick på stan… Någon gick förbi, ivrigt pratandes och jag hann höra att Vi har ju bara ett enda liv. Då höll jag på att stega fram och säga emot, för det har vi kanske inte. Sådant jag har lärt mig här på wordpress. Kanske är det så att vi har ett enda liv i det här livet. Men i övrigt…

Jag kan ha varit nunna, sade någon och det är nog ingen omöjlighet. Att sitta och filosofera, under tystnad tillbringa dagarna…så behagligt, känner jag. Sedan tror jag rätt säkert att jag har varit fiskarmadam vid Skeppsbron också, för där trivs jag så oerhört bra. Känner mig rofylld på den platsen, hemma.

Och tankarna snurrar vidare. Mitt i natten. Jag tror att bokstäverna får vila lite nu. Det här blev ju rätt snurrigt…

Ett enda liv; i det här livet. Bäst att ta vara på det alltså.

En glädjande förmån

…en alldeles vanlig söndag.

Mitt i sitter jag

och ser mig sakta omkring.

Mina ögon är vidöppna

för att verkligen se precis allt.

Jag finns,

alltså är jag.

Och du.

När det lilla

…blir större än det allra största.

Allt omkring förbleknar och blir totalt oviktigt.

Tankar och känslor upptas

av något som är så enormt betydelsefullt.

Trots att en människa bara är en liten, liten prick; om ens det.

Så är var och en av oss det allra största.

Och vi är en del av Alltet; av varandra.

Ungefär så.

Alldeles kolmörkt

Ute i en tidig kväll.

Frostbitna kinder.

Glimmande, skimrande ljus.

Lucior och tärnor i vita linnen.

Tomtenissar och pepparkaksgubbar med röda kinder.

Alla de – inne i den ingefärsdoftande värmen.

Det tänker jag på när jag cyklar iväg genom den iskalla staden.

Ser ljuslågorna framför mig och den glada och stämningsfulla sången.

Tänker på Ljuset, det som värmer och lyfter oss framåt.

Runt omkring, i det becksvarta mörkret,

så vet jag.

Att Ljuset finns där.

Vet.

Halmstrån

Som finns runt omkring oss.

Lindar sig runt,

omger oss - helt osynligt; men ack så kännbart.

Små glimmande Guldkorn i en alldeles vanlig vardag.

Jag plockar dem varsamt.

Håller dem mot mitt hjärta.

Andas stilla in

och går målmedvetet vidare.

I ett Liv. Av alla Liv. På en jord.

Så fantastiskt. Livet.

Ser att jag blir länkad hit från SvD. Det har blivit något fel…tror inte ens jag har börjat skriva på något om den oljan. Hm.

En människa.

Ett skal.

Ansiktsuttryck.

Gester.

Kroppsspråk.

Allt…bara en yta; vacker eller alldeles vanlig.

Det finns så mycket där under,

inuti,

som du inte har en aning om.

Allt det som inte går att ta på,

men som tillhör själen.

Sådant som inte alltid syns

bara känns så oerhört starkt

hela tiden, under en påklistrad mask

inuti någon.

Skalet som innehåller det betydelsefulla;

människan. Människan.

Tänk, som det kan vara.

Livet.

För att du är.

För den du är

och alltid har varit.

För det fina som finns emellan oss

och för precis allt annat.

Som har med dig att göra.

Allt.

Älskar jag dig innerligt.

Alltid.