Jag flyter

…med slutna ögon; lyssnar på de svaga ljuden som kommer till mig under vattenytan.

Gungar stilla, håller armarna längs med kroppen, flyter hur länge som helst. Runt omkring mig badar så många glada människor; spanjorer, engelsmän, några svenskar.

Men jag bara ligger där alldeles stilla och flyter.

Inuti känns värmen, allt det glada som är jag, men också det lilla ledsna och det som gör lite ont. Allt – på en gång; där i vattnet. När jag flyter.

Så öppnar jag mina ögon. Ser bara den klarblå himlen och en liten ensam molnstrimma i ena kanten av ögonvrån; Alltet och Intet. Jag fortsätter att gunga omkring i allt det blå; tänker mina tysta tankar och bara känner hur fantastiskt det är att få finnas och få ligga här och flyta i ett  böljande hav, under den här vackra himlen. Så stort.

Efter en stund snurrar jag runt och provar om det går att flyta på magen också -  det gör det, men jag får hålla koll på balansen. Jag blundar igen och lyssnar på alla ljud som nu hörs tydligt ovan vattnet.

Så plötsligt bryts ensamheten och under mig simmar någon som plaskar och sedan kommer upp vid sidan om mig. Vi simmar iväg tillsammans. Hon före, jag en liten bit efter.

Att flyta är verkligen så härligt; jag älskar det tyngdlösa, meditativa tillståndet. Att bara ligga där och blunda, se, uppleva, sakna, känna, lyssna på alla dova ljud i vattnet, tänka. Känna en varm stillhet. Och ro.

                               Länk: Suerte.