Hur kan man sakna så?
juni 28, 2007
Egentligen; vad finns det för mening med saknad?
Så jobbigt när det ligger på lut, i bakhuvudet, hela tiden. Och nu blir det en till att sakna; men det är i alla fall någon jag känner väl.
Så bra. För att sakna är inte så bra alltid. Det upptar onödig tid, men det är fint att längta efter någon som man snart får se igen.
Det att det finns någon man aldrig mer få se ger en känsla av vanmakt; av meningslöshet. Hur kunde det gå så och vad var det som hände?
Det kommer jag nog aldrig att få veta; men du finns där i mitt minne.
Entry Filed under: Madonnan gillar:. .
9 Comments Add your own
Leave a Comment
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed
1.
mamman | juni 28, 2007 at 11:39 f m
Ibland saknar man någon som fanns förut… någon som fortfarande finns, men inte är ”samma” som då….
Ibland saknar man någon som inte finns längre….
Man hänger kvar i gamla känslor, gamla minnen – vilket kan vara oändligt skönt att vila i.
Saknad i positiv bemärkelse är fint tycker jag. Det gör att den personen lever vidare – inuti.
Som svar på svar i min blogg:
Det är konstigt hur sent folk skaffar barn idag… Brorsan är faktiskt 39…. Själv hade jag 4 barn före 30….
Det är ingen ordning alls….
2.
znogge | juni 28, 2007 at 11:43 f m
Det kan vara härligt att längta efter någon men sakna… Nej!
”Gå sakta – kom tillbaka fort” som David Nivens bok heter är ord som tilltalar mig!
Ha en fin dag!
3.
Sam Zodiac | juni 28, 2007 at 12:02 e m
Det där med ”någon man aldrig mer får se”, skulle jag förstås inte vara så säker på om jag vore du. Har du inte läst några böcker om NDU:er? (Nära DödenUpplevelser) Nästan undantagslöst står det ju nära och kära och väntar vid ingången till ”Sommarlandet” som spiritisten Jan Fridegård kallade Andra Sidan.
Ha det så fint!
4.
madonnan | juni 28, 2007 at 12:24 e m
Tack för era kommentarer.
Sam: Å,det skulle jag vilja…ska se om jag kan låna en sån bok snart
Ha det jättebra!
5.
Syster Yster | juni 28, 2007 at 1:46 e m
Att sakna kan göra ont. Det blir som ett hålrum precis i mitten. Man kan stoppa in miljoner saker i sig sjäv men hålet finns kvar ändå.
Kanske det är det som är det svarta hålen i universum
Alla människors saknad. Det skulle jag tycka om att tro på.
Med tiden krymper hålet och det blir lättare.
Kram
6.
Neny | juni 28, 2007 at 2:58 e m
Den typen av saknad, den som orsakar vanmakt… den är oerhört tung att bära med sig. Den kommer alltid finnas kvar i hjärtats mörker, och plockas fram då och då, bara för att påminna själen om hur sårbara vi är. Tiden läker inte dessa så, men med tiden kan själen vänja sig vid denna nya saknad, vid vanmakten, och istället minnas med värme och glädje.
Var rädd om ditt minne! kramis.
7.
curlingmormor | juni 28, 2007 at 10:49 e m
Att sakna någon kan göra så ont. Kommer ihåg när min älskade mamma försvann mer och mer in i sin Altzeihmers, då saknade jag henne något så fruktansvärt!!!!
Kramizzzz
8.
Isprinsessan | juni 29, 2007 at 9:25 f m
Du får berätta om Du vill när vi ses…
Kramar från mig, Isprinsessan – som gärna längtar
men tycker inte om saknad.
9.
Rosa | juni 29, 2007 at 10:50 e m
Saknaden av svunnen tid drabbar mig ofta nu för tiden.