Bortkollrad igen.

Tror jag, för hon erbjöd sig att åka och köpa bikarbonat helt spontant efteråt. Eller så var hon bara nöjd rent allmänt.

Jag är nog rätt snäll. Eller dum. Fast jag litar på hennes omdöme. För hon är klok.

Älskar dig.

Mitt problem

…är nog att jag är för stolt, vad det än gäller.

Tvärtemot när jag var yngre. Frågan är vilket som är bäst?

Inget av det kanske.

Nu vet jag varför

…jag trivs så bra här på WordPress.

Det är bilden som gör det. Den liknar exakt Lilla Sjötullsbron ute på Djurgården. Rofyllt, lite drömskt skimmer och påminnelser om förr i tiden.

Var det bättre förr i tiden?

Samma budskap här

…som i min andra blogg får det bli:

Köp inte ut alkohol till ungdomar. Det är inte snällt.

Så bara.

Vill du läsa mer i min andra blogg? Klicka här.

Ikväll ska jag ut och gå

…alldeles själv och det ser jag verkligen fram emot.

Visserligen har jag ont i hela kroppen och varför, det tar jag någon annan gång. Träningsvärk av en annorlunda anledning alltså. Hoppas jag inte får in någon på underliga tankar nu.

Vi ska äta wok och basilikapuckar. Och lite kött vid sidan av till de som vill ha. Själv äter jag aldrig kött för att jag inte tycker om det, dels för att det är ett djur och jag är så där att jag tänker mig in i saker, om nu ingen inte har förstått det. Jag kan ju inte äta upp ett djur, nä fy. Dessutom tycker jag inte om det.

Men i alla fall, sen ska jag ut och gå. Kastar bara ner några rader först. Kram till alla rara som läser.

                                         

Jag tycker mycket om

…att beröras av saker och ting.

Då känner jag att jag lever.

Att känna – en viktig del av livet.

Så många vägar

…du möter i livet och ibland kommer du till ett vägskäl.

Där måste du välja vilken väg du ska gå. Väljer ni samma väg, går ni i samma takt och på samma sida av vägen?

Det finns så många vägar. Och kanske har du din vän vid din sida.

Hon accepterade henne på en gång

…och såg till att hon kände sig väl tillfreds redan från allra första gången, då när de yrvakna träffades i trappan en mycket tidig morgon.

Ett rivjärn var hon, med mycket bestämda åsikter om allt som finns överallt omkring oss. Men ett stort hjärta hade hon och en förmåga att visa omtänksamhet om alla andra.

Det är så tråkigt när någon rycks bort allt för tidigt. Så svårt att förstå det där med liv och inte liv. Och en släkt blir mycket fattigare.

Det finns en kvinna som hade velat lära känna dig ännu mer, fått många fler år tillsammans, spelat mer kort eller suttit och fikat framför TVn med dig vid många fler tillfällen. Hon har barnbarn till dig som skulle ha velat få vara hos dig ibland, när de blev större. De tyckte så mycket om dig och du brydde dig verkligen om dem. Varje dag ringde du och pratade med de små, ett sånt tålamod du hade!

Det känns att någon fattas, trots att det har gått en lång tid.

Att vara effektiv

…är väldigt bra. 

Man får ju så mycket gjort och kan känna sig nöjd med sig själv sen. Då, när man är klar med det man nu har gjort så effektivt.

Jag är rätt så effektiv på det här med blogg.

Det är en tillgång på ett sätt i alla fall…

Jag tror

…på det här med blogg i lagom dos.

Som en liten ventil, som en plats att reflektera och sortera saker du har i huvudet på. Även om du inte skriver om det, får du kanske små tankeställare och insikter mellan varven. Eller så läser du andras texter och lär dig en massa saker.

Jag tror på det här med blogg för att du blir en bättre människokännare. Tänk att få ta del av så många människors tankar och idéer, helt otroligt faktiskt! Eller att överhuvudtaget få läsa andras texter, inte bara de som har valts ut av några på ett förlag.

Vanliga människors nedpräntade alster. Och ovanliga. För alla är vi ju unika, som någon skrev i en kommentar till mig.

Så mycket män kan lära sig om oss kvinnor och hur vi fungerar och vad vi tycker. Och allt vi kvinnor kan få lära oss om män. Vilken rikedom bloggen är.

Jag tror på bloggar.

Jag har lagt märke till en sak

…och det är att sånt jag har läst omedvetet kommer in i det jag själv skriver sedan.

Som till exempel det här med solglasögon, som jag skrev om i morse. Det upptäckte jag just att jag ju läst om både hos Born Free och Magnus (Ord) igår. Och utan att tänka på det nämnde jag sedan såna i min egen text. Kanske är det så det fungerar, man spinner in det i sina egna texter utan att reflektera över det.

Eller så är det bara det att det är väldigt soligt ute och ett måste med solglasögon. Vad vet jag.

Känner mig lite som om jag har snattat…

Idag

…känner jag mig vacker och nöjd.

Helt utan anledning egentligen, men spegeln var snäll just den här morgonen och de gröna ögonen likaså.

Så tar jag mina sköna gåskor och ger mig iväg med påsen på cykeln. Jag går en bit från cykeln, sätter mig i gröngräset eller på en träbänk och fyller i de sista tolv papperen. Och jag andas och njuter av den varma solen. Ser världen genom mina nya solglasögon och tänker tankar.

Och kanske känner jag mig vacker hela dagen.

Pubertet

…har vi pratat om idag, det blev en riktigt trevlig lektion med tusen frågor, många skratt och generade miner, men sällan har jag sett så mycket intresse hos precis samtliga elever.

Det som var lustigt i sammanhanget var att den som var mest negativ i början, med höga suck, stånk och stön åt det här jobbiga ämnet…det var den som sedan ställde flest frågor.

Nu har jag fått en massa lappar med hemliga frågor som de ska få svar på nästa vecka. Undrar vad det står på dem, för de var verkligen eld och lågor. Hoppas förresten att jag kan svara på frågorna; det var ju synd att jag glömde dem i lådan i skolan.

Det är spännande det här att bli stor. Nästan så jag minns lite själv. Men att barn kan vara så ogenerade och ställa frågor om mens, hur sjutton spermier kan träffa ägg och om vad som händer i kroppen egentligen – det är roligt tycker jag.

Vad söta de är…

Så mycket

…tycker jag om det att jag nästan ryser.

Så mycket kan jag känna att just så, jag håller med, det är precis så. Eller att jag bara förstår och får en viss stämning inom mig, beroende på vad det rör sig om. Och när jag känner det är det nästan lite sorgligt, men samtidigt bara väldigt fint. Att det känns så.

Att just jag får känna.

Jag vet inte vad det betyder, troligen bara att de har en makt, de som används på ett så suveränt sätt, med en sån finstämd känsla. Och att de framkallar en del insikter, som är en del av det som känns, här inuti.

Men något visst är det i alla fall, som får mig att rysa och känna så…

När jag valde

…ut tapeterna gick jag till en affär på Nybrogatan, nära Systemet tror jag den låg.

Där fanns det hur många tapeter som helst, men jag föll för just den här så fort jag såg den. Alldeles full av rosa vackra rosor och några små slingrande gröna blad var den. Så fin var den att jag nästan blev nykär på fläcken där, i själva tapeten. Hur man nu kan bli kär i en sån…

För att vara riktigt säker på mitt val av min nya kärlek, fick jag titta i en slags spegel så att det såg ut som en hel vägg med just den rostapeten på. Helt underbart fint och rofyllt såg det ut och jag bestämde mig förstås för just den och ingen annan. Är man kär så är man, då väljer man inte bort sin kärlek.

Efter en vecka, när jag kom hem efter jobbet, så var tapeterna uppe på väggarna. Två söta tapetserare med muskler på armarna hade gjort så fint, så fint, under dagen.

Det var många rosor att titta på där framför den öppna spisen. Oftast satt jag på golvet och lyssnade på min musik, pratade i telefon eller med en vän och drack lite vin. Och rosorna såg jag varje dag och de såg mig. De fyllde ju hela rummet så det var svårt för oss att undgå varandra helt enkelt.

Där bodde jag ett tag bland alla mina rosor. Sen flyttade jag.

Ärligt talat – i den nya lägenheten kom inte en enda ros över tröskeln, varken levande eller död. Enfärgade tapeter i vitt och svagt rosa fick pryda väggarna istället…

Men nu har jag hämtat mig. Och jag älskar rosor.

Jag älskar livet

…trots allt som känns jobbigt emellanåt, trots en del besvikelser och att allt inte blivit som jag ville.

Det bara är så, för livet är så fantastiskt. Man vet aldrig vad som väntar och det finns så mycket att glädja sig åt. Livet är till för att levas och ibland kunde jag önska att jag fick mer tid just till det. Till att hinna se dagen.

Men jag är så tacksam för allt jag har.

Tror jag ska tänka på det hela dagen som är kvar.

Avslutar kvällen

…med att berätta att jag har skrivit något som jag känner att jag inte vill lägga ut här. Tur att jag har en stopplykta framför mig ibland kanske.

Men en del saker är ändå bra att skriva ner, även om det blir lite luddigt. Förresten gillar jag att skriva lite så där att man inte riktigt kan ta på det.

Eller så kan ni det. Och så kan det få vara.

En del ord

…betyder mer än andra, även om de sagts förut, åtskilliga gånger.

Och det kan ingen ändra på. Det bara är så. Ord kan ge en så innerlig känsla, kanske till stor del beroende på vem som säger dem. De kan glädja och värma ett fruset hjärta, såra oerhört eller bara göra lite ont.

Ett vänligt ord kan förgylla tillvaron så länge, så mycket.

Jag älskar ord. Ord att smaka på, ord som låter som musik när någon annan säger dem, ord som ser vackra ut i skrift; skimra, kärlek, stjärnor…

Ord.

Ord är viktiga. Ord betyder något. 

Hon kan

…långsamt och ytterst graciöst föra ena foten åt sidan, snett bakåt och upp till öronen, stående. Det kan inte jag. Upp till halva ryggen når jag, om jag tar i ordentligt. Och det ser nog inte särskilt vackert ut.

Fast å andra sidan är jag en baddare på att äta marulk med hummersås till.

En känsla

…sitter där den sitter.

Den kan man inte säga till att ge sig av. Den gör som den vill. Hela tiden.

Att känna är en del av livet.