Lyckan…

…är ingenting annat än god hälsa och dåligt minne.

Så står det i min planeringskalender för det här läsåret. Varje vecka finns nya visdomsord och  man lägger knappt märke till dem däruppe i högra hörnet – men de är riktigt bra! Och talande…

Vad sägs om dessa t ex:

Den farligaste av våra fördomar: Tron att vi inte har några…

Pessimisten säger att det är ett moln för solen. Optimisten säger att det är en sol bakom molnet..

Det finns ingen väg till fred. Fred är vägen…

Le och du kommer att leva tio år längre… (kinesiskt ordspråk – så bra!)

Att älska är att älska trots något, inte på grund av något…

                                                

Lite att tänka på, kanske? Livet är faktiskt oerhört fantastiskt – där bakom molnen… (Madonnans nya ord )

Klistermärken…

…köpte jag idag på stan; för 25 kronor fick jag över tusen stycken. Perfekt till elevers fina jobb. Sen gick jag omkring och letade små saker, men hittade bara en fin bok att skriva i till lilla tjejen. Hon är i värsta författartagen och skriver riktigt medryckande små historier. Roligt att läsa

Sen gick jag hem. Och vi har fikat och jag har bloggat lite och nu ska vi laga mat. Jag och yngsta dottern.  Undrar vad vi ska hitta på? Det blir inte jag som bestämmer, men vi har ganska lika smak, som tur är.

Hej hopp!

Så många knölar…

…det finns i denna värld. Det bara vimlar av dem; se här bara:

Och tänk så mycket man kan göra med dem: Potatisgratäng, Bakad potatis, Mos, Potatissoppa, Rösti och säkert en hel massa fler anordningar. Men om de är ruttna eller det börjar växa långa rötter på dem, så kan man bara slänga dem och laga något helt annat.

Och då slipper man ju tvätta och borsta av dem…

Det tar tid…

…att lära känna en människa

Ibland en vecka, en månad, ett år

Andra gånger ett par – eller flera

Om du alls lär känna

Det kan du aldrig veta…

Madonnan funderar…

För två år sedan…

…skrev jag det här och orden är min känsla än idag:

 

Bakom mig

…finns känslan av intet.

Framför mig sänker sig långsamt

den orangeröda himlen,

som en tavla som sakta målas i mina lugna andetag.

Allt närmare kommer den

och famnar varsamt allt den möter;

den famnar mig.

Så lockande och mjukt välkomnande

är aldrig världen,

som då.

I en stilla och sömnig skymning.

              

En solnedgång - så vackert det är

Jag sover inte så mycket…

Nej, det gör jag inte, kära syster, precis som du skrev till mig i ditt sms nyss. Men jag försöker; alltid något Och en blogg kan vara bra till mycket – som att hålla kontakten en aning mer, när man inte hinner eller orkar annat.

Ibland märker jag förresten att andra människor känner mig mer, eller vet mer om mig än jag om dem. Och då får jag ofta känslan av att de följer min blogg, utan att säga något. För allt kan de ju inte veta om jag inte har sagt det, eller hur?   Det kan emellanåt bli lite känslan av att de försäger sig, men vi pratar då inte öppet om den lilla felsägningen, så att säga. Men jag känner ofta ändå att ”det här är från min blogg”.

En ganska märklig känsla faktiskt… Har du varit med om det någon gång?

Jag har funderat

Och jag kom fram till att det är oerhört viktigt hur man lägger sina ord. Så väldigt, väldigt viktigt…

Så att de hamnar rätt.

Och gör nytta istället för tvärtom.

Hon är bra…

…Melanie C; har texter och en röst som säger så  mycket. Lyssna här:

Styrka

 

I allt omkring

Och av det som betyder

Som ÄR det viktiga

Och omger dig och de dina

Varsamt smeker jag din varma kind

Lockar dig att skratta

Ger allt jag kan förmå

Pratar lättsamt om allt vi delat och delar

Ännu idag

Du och jag…

Så lika vi är

Mitt i alla olikheter

Och så viktiga – båda två

Mitt i Allt Är Vi

Det är bra med helger

För då kan man sova tillräckligt, fast man inte kunnat somna förrän jättesent. Och så kan man ta en mysmorgon och dagen i en maklig lunk. Så som jag tänker göra idag.

Kanske tar jag mig en tur till Fältan, i samband med leverans av dotter till kalas. Det blir ju lagom att flanera omkring där då. Kanske. Har i alla fall tillbringat en stund med att kika omkring på Facebook; inte på sådana som är mina vänner, men som jag känner till. Lite roligt. Tiden går och det händer saker hela Tiden, men en sak som är tråkig är att jag kan inte hitta gamla väninnor som har gift om sig till ett nytt efternamn, precis som de inte kan hitta mig. OM nu någon skulle vilja göra det…?

Nåja. Anledningen till att man en gång i Tiden tappade kontakten, hade säkert en mening. Så är det ju med allting. Väl?

Tror jag ska städa ett skoskåp idag, om jag orkar. Lite knepigt är det när det gör så ont att sitta med böjda knän, eftersom de har en liten inflammation. Som tur är börjar det bli lite bättre, så länge jag inte går så mycket…

Hej hopp, gummipropp. Ute skiner solen, fast jag hörde talas om en storm – var är den då?

Rena snurren

Som en sådan där leksak…som snurrar fort, eller långsamt, i olika färger. Runt, runt och samtidigt ska allt hinnas med. Hur får man ihop det? Eller får man inte det?

 

Kanske blir det bra ändå – i sluttampen?

Och pigga energier fyller hela mig och alla andra… Det ser jag fram emot!

Vida tankar

 

Sökande snabba steg i en storstad; vart går de?

Eller jag simmar omkring

Gör jag?

Planer, förändringar, utveckling

Det är kallt, brrr!

Önskar att bara Vara

STRESS

Gungande, rullande och så snurrande dagar

Och alla tankarna

Vart leder de?

Sammelsurium

Hopkok

Allt av mig

Och andra

Det är så jag är – allt av inget eller inget av allt?

Väl avvägda Ord

Dimper ner; möter mig

Efter jobbet en extra trött dag

Förundrande, berörande

Så får de

Vänta ett tag

För att sedan tas in i lagom dos

Då och då

Insupas Kännas Sorteras

Riktigt ordentligt

Bara några av alla världens ord

Som knappt tar plats

Men ändå är så Stora

Bakom

Alla orden

Mina ögonlock

I det inre

Där finns verkligheten.

Tänk att det är så…

För ett år sedan:

Älska mig för vad jag är

september 21, 2008 <!–madonnan–> 

Och inte för någon annan

Som du VILL att jag ska vara

Och om jag skrotar omkring i mysbyxor och sladdrig T-shirt hela dan

eller inte orkar måla mig eller göra något vettigt

Om jag är lat och vill sitta vid datorn

eller bara är allmänt sur

Älska mig ändå!

Fast jag kom på

att den enda gången jag är sur

är när jag städar

Efteråt är jag alltid så jätteglad

Riktigt myser

Åt allt det fina

Så låt mig städa

Om du vill ha mig glad

Och älska mig för vad jag är

Glad, lat och lite pedantisk kanske…?

Jag tror att

Man inte ska lägga energi på sådant som är…onödigt; som att en del inte ser saker ur samma eller liknande synvinkel, kanske för att de inte förstår bättre.

Jag tror att alla människor har lika stort värde. Att man inte kan se sig som finare än andra för att de har gjort eller gör dumma saker. Att alla, oavsett utseende eller härkomst, är precis lika mycket värda som människor.

Jag tror att okunskap och insiktslöshet kan finnas, medan kanske empati saknas.

Så tror jag.

Vi är alla unika och en del av oss har enormt mycket att arbeta med, att förbättra, att utvecklas inom. Men vi är människor och vi borde respektera varandra. Jag vet dock inte var ondska kommer ifrån och i sådana fall behövs nog enormt mycket förståelse för vad den kan komma ur.

Men jag tror på människan. Alla är vi unika, intressanta och från början goda.

Vet inte vad jag ville komma fram till, men orden ville bli skrivna. Så. 

Bara det goda

Är gott.

Det som gör gott.

Ger gott.

Värmer dig och visar dig

Vad godhet är.

Jag har färgat håret

Kanske är det en symbol för något nytt? En omstart i Livet.

Håret är inte så jättemörkt, men ändå inte mitt gamla vanliga solblekta jag.

Kanske är jag en aning ledsen, men att fokusera brukar hjälpa mot det mesta.

Att stänga av.

Det är jag bra på och då kommer ljusglimtarna snart igen.

Sakta, sakta, skymtar de… 

En låt

…som jag gick och nynnade på under mina fräsande promenader längs de spanska stränderna i somras (var det verkligen bara ett par veckor sen; det känns som ett par månader!!). Högt nynnade jag emellanåt; spelar roll, för vem kände mig där? 

De är bra – Kent.

Och nu har jag ju faktiskt skrivit ett inlägg!

Jag har bestämt mig

För att sluta blogga här. Tror jag.

Ser ingen mening med det alls.

Vem är det man skriver för och varför? Jag vet då inte.

Jag förstår ingenting av det alls.

Var finns Meningen?